Woopsi !

Oj vad klockan rusat iväg nu då helt plötsligt! Klockan är tjugo i tolv och jag borde eller snarare måste sova för att orka dessa vildjur jag tampas med varje dag. Och nu när älsk börjat jobba så är jag ju ensam med dom hela dagarna och det tar fan på krafterna.

Speciellt om dom redan bestämt sig innan dom går och lägger sig att imorgon ska vi jävlas med mamma. Men kan man låta blir att älska dessa små under? Nej det är omöjligt! Även fast man får jaga, skrika och rentav gråta för att få ett uns pli på dem så är det omöjligt.
Och imorgon när T jobbar och sliter ända fram till kl 16.00 kanske senare till och med så ska jag försöka att inte få ett nervöst sammanbrott. Kan dock inget lova. För dom kan trycka på mammas knappar på ett speciellt sätt som bara dom kan. 🙂

Nog tjattrat. God natt på er! ♥