Sovande barn och DBT

Minna slockande efter maten och Haylie somnade för en stund sedan.
Nu försöker jag fördriva tiden en stund tills jag ska gå iväg på DBT:n.
Känns som om man inte kommer någonstans utan att man står och trampar på ett och samma ställe hela tiden, iof så sa Susanne att man kan må sämre än innan i början men vad vet jag. Vi får helt enkelt se vart man kommer och när man kommer dit. Orkar inte ödsla energi på att tänka på när det blir bättre.

Nä nu ska jag sätta mig på balkongen och ta en rök och en pratstund med mitt hjärta!

BTW, visst kan man gå i si Ziperall va?
Och även om ni säger nej så kommer jag att göra det ändå 😉