På ett sätt gillar jag att veta att imorgon gäller det, då blir det bebis. Och då kan jag planera upp allting med barnvakt, packa med allt till alla osv osv. Men jag blir så oerhört stressad av allt det här så låg vet knappt vart jag ska vända mig och sen på det är jag sjukt nervös, nervös för smärtan och hela förlossningen. Och om jag får sova där själv igen med liten, får panik av tanken för jag klarar inte av det.
Jag har gjort detta innan och samma sak varje gång bebis skriker för den är hungrig och jag får hegem sömn och blir bara stressad, amningen kommer igång efter en till två dagar typ och tills dess är det ersättning som gäller, men det gillar inte barnmorskorna och säger att jag ska kämpa. Men jag bryter ihop och gråter av allt i stället. Mesig kan ni tycka, ja och då får ni göra de, jag ska iaf stå upp denna gång. Vill verkligen att det ska vara en positiv upplevelse istället för negativ.
Och här sitter jag och maler som egentligen borde/skulle sova. Har lite kvar att packa i morgon. Det blir himla tidigt iväg då vi ska lämna barnen på vägen.
Så hoppas på några bra timmars sömn i natt :-)
Kommer att uppdatera facebook och twitter under morgondagen, ev blir det något litet här på bloggen också..
GOD NATT! :-)